När kärleken byter skepnad och bakfyllan aldrig går över...

Att vara bakfull eller fortfarande full på jobbet är ingen hitt. Att staka sig fram hos kunderna på dålig svenska är helt okej heller. Hjärtat sitter i halsgropen, och lungorna känns mer döda än levade sen gårdagen. Oj så djupt jag tittade i romflaskan igår, kul så länge det varade...

En sak: Jag är otroligt kärlekskranking. Jag förstår inte, jag Behöver närhet. Bara få ligga nära någon, känna värme, känna mansdoft. Deperat helt enkelt. Snart kommer jag köpa mig en man, leta efter honom på gatan, ta med honom hem och bura in honom. Ett riktigt mums vill jag ha för mig själv, bara jag ska få vara nära. Eller Malin kan få låna honom ibland när hon ber snällt. Hur svårt ska det vara? Va fan så jävla pjåkig är man väl inte, ngn kan väl bidra med lite beröring. Jöjöjöö.

Jag vill hylla Alex och Calle S för en otroliga personligheter! Killar; För jävla sköna är ni! U rock my world.

Är ni villiga att dela ut lite kärlek, hör av er!

Ciaao, Andrea.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0